P Max Strandberg

Maximilian "Max" Strandberg. Dirigent, sångare (tenor), kormästare, instruderare och cellist.

---
Född i Stockholm den 4 okt. 1854. (Föräldrarna voro sån» garen Olof Strandberg och operasångerskan fru Charlotta Strandberg, född Linderoth). Alltifrån ungdomen fick Max Strandbergs uppfostran en musikalisk prägel. Vid 16 års ålder blef han antagen till elev vid musikkonservatoriet och fick där tillfälle att tillägna sig en synnerligt stor mångsidighet i tonkonstens olika grenar. Från musikkonservatoriet öfver» gick han till operascenen och debuterade på Kungl. Stora Teatern den 16 maj 1877 som Max i »Friskvtten», den 12 okt. s. å. som Lyonel i »Martha» och den 21 nov. som Fenton i »Muntra fruarna». Efter att därpå från den 1 jan. 1878 under ett och ett hälft år ha varit elev vid Kungl. Teatrarnes elevskola erhöll han 1881 aktörskontrakt, men kvarstod endast ett spelår vid operascenen för att hösten 1882 taga anställning hos Josephson och Holmquist vid Nya Teatern, men stannade ej heller vid denna scen mer än ett spelår. Han hade kanske märkt att scenen ej var hans rätta verksamhetsfält, ty han tog därefter anställning som kapellmästare vid Södra Teatern. På denna post kvarstod han ett par år och dokumenterade sig som en skicklig dirigent. Undantagsvis uppträdde han dock under denna tid på scenen i en roll, nämligen som Phumling i Lecocqs operett »Theblomma» (4 okt. 1884), hvari han gjorde mycken lycka och nästan kom publiken att glömma den fenome» nale falsettsångaren August Brundin, som hade kreerat rollen på Djurgårdsteatern den 17 maj 1869.

Hösten 1885 gick Max Strandberg tillbaka till den kungliga teaterinstitutionen, men denna gång som violoncellist i hof» kapellet. På denna plats verkade han under spelåren 1885? 1887, hvarefter han återgick till scenen och tog engagement som operasångare från hösten 1887 och kvarstod i denna egenskap till 1916, hvarefter han uteslutande ägnade sig åt sin kormästarebefattning, som han innehaft sedan 1892.
Max Strandberg ägde till sitt förfogande en vacker och ganska hög tenor med smekande och klangfull timbre, och äfven om man skulle kunnat önska att hos honom se ett lif» ligare och bättre spel, så kunde man knappast få höra en vackrare, renare och mera sant musikalisk sång. Bland hans roller må nämnas Tamino i »Trollflöjten», Don Octavio i »Don Juan», Almaviva i »Barberaren i Sevilla», Faust, Romeo. Don

[text: http://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Kungl_teatrarna_J_Svanberg_del_2_-_7.pdf/25]