Jacopo Giovanni Battista Foroni

Ur Nordisk familjebok (Uggleupplagan), 1908:

Foroni: italiensk tonsättare, f. 25 juli 1825 i Valeggio nära Verona, d. (af kolera) 8 sept. 1858 i Stockholm, erhöll af sin fader en musikalisk uppfostran, men egnade sig en tid åt militäryrket och tjänstgjorde såsom ingenjörofficer. Emellertid studerade han musik i Milano för Mazzuccato. Sedan några af F. utgifna kompositioner för sång och piano - på hvilket instrument han var virtuos - vunnit allmänt bifall, egnade han sig uteslutande åt den konst, som varit hans ursprungliga böjelse. Bland annat komponerade han operorna 7 gladiatori och Margherita, hvilka gåfvos i Milano, den senare 1848, med stor framgång.

Från sitt 20:e år reste han, såsom konsert- eller kapellmästare vid italienska trupper, i Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och Sverige, öfverallt väckande uppseende genom sin dirigenttalang och sin färdighet i prima vista- och partiturspel. 1849 var han orkesteranförare för ett då i Stockholm uppträdande italienskt sällskap, komponerade för detsamma operan Crislina di Suezia och utnämndes efter J. F. Berwalds afgång s. å. till kapellmästare vid k. teatern.

På denna post förstod han att i hofkapellets prestationer ingjuta en eld och fulländning, som bragte detsamma på en höjd, hvilken det förut icke intagit, om ej under Du Puy.

Äfven skref han musik till en mängd vådeviller och tillfällighetsstycken, bl. a. Berthas piano (1855), Ett hemkomstöl (1857) och Veteranerne (s. å.), samt till den klassiska operetten Advokaten 1?atelin (1858), hvars friskt porlande koloratur och blomstrande glada, musikaliska lif ännu slå an. - Spirituell kompositör och anförare, vänsäll, öppen och gladlynt till sitt väsen, blef F. snart högt uppburen i sitt nya fädernesland, för hvars angelägen heter (äfven politiska och litterära) han lifligt intresserade sig.

Först i senare tid, sedan "Societå del quartetto" i Italien låtit spela hans färgpräktiga och skönt modellerade fantastiska uvertyr i C moll (tillegnad svenska hof-kapellet) och sedan orkestern vid Scalateatern i Milano under jubel föredragit densamma och hans konsertuvertyr i E dur i Trocadéropalatset under världsutställningen i Paris 1878, vaknade italienarna till insikt om, att de i F. ega en instrumentalkompositör af hög rang. Äfven Sverige kan med stolthet räkna honom som sin. Utom de redan nämnda verken komponerade F. mässor, en stråkkvartett, en triumfmarsch, solo- och flerstämmiga sånger, piano-etyder m. m.