Leonid Spiro

Min pappa Leonid Spiro föddes i Warszawa 1914. Blev tillfångatagen vid 2:a världskrigets utbrott och genomlevde fem år i Stalins straffångläger Gulag. Han längtade till sitt hemland efter krigets slut. Han återvände till sitt älskade Warszawa, möttes av ruiner och vetskap om att hans familj, släktingar raderats ut ur tiden.

Under den antisemitiska vågen 1968 sökte sig han till Sverige. Han hamnade i Örenässlott, blev violinist i Helsingborgs orkester och kämpade för att få min mamma att ansluta och för att kunna leva ett vördnadsfullt liv.

Under denna tid var det svårt att lämna Polen, så min mamma nödgades att "hoppa av", med svartlistning som konsekvens. Hon kom, till slut till sitt nya hemland år 1971.

Så småningom tog sig pappa till Stockholm och fann en plats i Hovkapellets orkester. Vid 61 års ålder (1975) dök jag upp och blev en given liten individ vid genrepen. Operan blev litet av en, för mig, sagolik lekplats. En gåva och något som format den jag har landat i att vara.

Pappa var anställd och spelade både vid Operan (Teatr Wielki), Filharmonin (Filharmonia Narodowa) i Warszawa samt var violinist i polska folkmusikensemblen 'Mazowsze', efter kriget.

Jag bär med stolthet pappas guldklocka, som gavs som pensionsgåva. Han extraknäckte under flera år efter det.

Bägge mina föräldrar vilar numera på de proverbiala Élyséeiska ängarna.

Liliana Spiro