Hovkapellet hem » Publicerat under kategori recensioner
Operans nya föreställning Madama Butterfly har fått ett varmt mottagande båda av publik och kritiker. Här är ett axplock ur dem där orkestern nämns:
”Hovkapellet musicerar så enastående känsligt och inspirerat under dirigenten Lawrence Renes”
(SvD 10/11)
”…ett laddat hovkapell som under Lawrence Renes ledning starkt bidrog till den skarpt thrillermättade atmosfären.”
(DN 10/11)
”Hovkapellet under Lawrence Renes ledning spelade oss fram till tårarna med total felfrihet och intensitet och utan att dränka sångarna ens när de sjöng mot bakfond eller stod ute i kuliss.”
(Sveriges Radio P2 10/11)
”Lawrence Renes kan dra uppmärksamheten till sig och mejsla fram alla Hovkapellets stämmor så att Puccini hamnar där han hör hemma, mycket närmre till Wagner än till Verdi.”
(Expressen)
Kategorier: föreställningar, recensioner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Hovkapellets och Lawrence Renes inspelning av de Vliegers version av ”Nibelungens ring” har fått mycket goda recensioner. Bo Löfvendahl i SvD gav den betyget 5/6 och skrev så här:
”En ny utgåva från Bis och Kungliga Operan i Stockholm kan också betraktas som bidrag till årets jubileumsfirande. Lawrence Renes leder Kungliga Hovkapellet i Henk de Vliegers orkesterversion av ”Nibelungens ring”, som på drygt en timme komprimerar de viktigaste musikaliska elementen i Wagners mastodontverk. Inspelningen bekräftar bilden av Hovkapellet som en orkester under stark utveckling, som förvaltar sitt Wagnerarv med stor skicklighet. Även tekniskt är det en ypperlig produktion.”
Tidigare recensioner i DN, Sydsvenskan och tidskriften Opus.
Kategorier: inspelningar, recensioner, video och ljud, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Hovkapellets och Lawrence Renes inspelning av Vliegers ”Wagner – The Ring” har fått flera utmärkta recensioner.
I Sydsvenskans recension kan man bland annat läsa följande:
”Hovkapellet är en utmärkt förmedlare av klanglig storslagenhet i kombination med fint utmejslade detaljer. Inte minst den pregnanta karaktären i hornisten Kristina Kärlins Siegfrieds-solon skänker vildmarksromantisk atmosfär.”
Kategorier: orkestern, recensioner, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Den nya Wagnerskivan prisas i senaste numret av tidskriften Opus:
”Wagner skulle ha gnuggat händerna om han hört musicerandet som Hovkapellet och Lawrence Renes erbjuder. Här märks de tusentals timmar som sitter i instrument– och musikerkropparna, i huvuden, ben och ryggmärg. Det är detaljerat, slipat och fyllt av imponerande strukturer och fraseringar som Renes formar finkalibrerat och stramt.
…nya upptäcker i partituret, något som BIS-inspelningen förstärker ytterligare med sin extrema naturtrogenhet.
…Extra guldstjärna för det snygga omslaget”
Betyg: 5
Ljud: 6
Kategorier: inspelningar, recensioner, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
”…the skill with which Patrik Ringborg conducts Wagner’s long spans, never letting the music sound ponderous.” Financial Times
”Hovkapellet glittrade, smekte och ibland mörbultade ända fram i mål under Patrik Ringborgs formidabla ledning.” SR Kulturnytt
”Dirigenten Patrik Ringborg utför storverk tillsammans med orkestern. Han bjuder på en genomskinlighet i orkesterklangen med klanger som läggs kant i kant och som överlappar varandra. Här finns både sinnlighet och klangprakt, alltsammans med ett samspel med sångarna på scenen. Här finns inga rasmassor av decibel som kväver det vokala.” Norrköpings Tidningar
”På Kungliga Operan får musiken redan under förspelet, under Patrik Ringborgs känsliga ledning, en elastiskt böjlig och nästan fysiskt smärtsam ton.” DN
”I lördags hörde vi ett utökat Hovkapell, som spelade lysande under den mycket övertygande dirigenten Patrik Ringborg. Metodiskt och värdigt gick han i mål efter speltiden fyra timmar och 20 minuter och tog fram pauser och många nyanser av svagt som jag inte visste fanns. Desto starkare verkade höjdpunkterna men ändå utan brutala fortissimon. Flöjter av trä, delade fioler och platta tyska trumpeter bidrog till denna transparenta klang, och när stråkarna använde hans specialimporterade träsordiner lät de översinnliga som från en annan värld.” Södermanlands Nyheter
”den lidelse som Patrik Ringborg manar fram ur Hovkapellet, med ruvande mörka klanger, uppblossande passioner – exakt formulerade. Ringborg har under sina många år som operadirigent i Tyskland lärt sig detta med välkalkylerad tajming och impulsiva attacker. Sista akten bärs upp av hans förmåga att skapa en lugn rörelse framåt. Här formuleras ett humanistiskt credo, en gemenskap som inte utesluter.” SvD
Kategorier: föreställningar, recensioner, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Fredagen den 23 augusti hölls konsert i Berwaldhallen med Hovkapellet, Operans kör och tre sångsolister under ledning av Esa-Pekka Salonen som inledning till Östersjöfestivalen. Det är första gången som Hovkapellet medverkat i festivalen och publikens och recensenternas bifall blev stort.
”Men nu var det Berlioz och Salonens lust, energi och mästerliga känsla för dramatisk tajmning som inte gick att ta miste på. Inte heller den entusiasm som förmedlades av Kungliga Hovkapellet, Kungliga Operans kör och de tre helt lysande solisterna” (DN)
”Ypperligt orkesterspel”, ”skönt harpspel i partiet Strophes” (SvD)
”Makalöst musicerande”, ”…Salonen, som lyfte Kungliga Hovkapellet och operakören till nya höjder. Skarpa konturer oaktat om det gäller de mer sköra, ömtåliga partierna eller de högdramatiska och med en linjeföring som håller ihop historien. Det var inget mindre än en makalös insats av Salonen, av den kalibern att man får akta sig att höra verket under någon annan dirigent för lång tid framåt.” (Aftonbladet)
Kategorier: recensioner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
”Klangliga triumfer i ovanligt emotionell gala”
”Kokhet stämning med närmast extatiska publikhyllningar”
”Här firade också hovkapellet klangliga triumfer med hög disciplin i spelet”
Kategorier: orkestern, recensioner, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
”Men i denna föreställning är det Hovkapellet som spelar huvudrollen, med ovanligt säkra horn och fina, jämna stråkar. Nye chefsdirigenten Lawrence Renes gör en otroligt omsorgsfull tolkning, lugn, detaljerad, närmast symfonisk. Orkestersatsen blir raffinerad, med aningen sötma, som Sieglindes hembryggda mjöd.”
Kategorier: orkestern, recensioner, Wagner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Hovkapellets konsert i Berwaldhallen med Bruckners åtta under ledning av den nytillträdde chefdirigenten Lawrence Renés blev mycket uppskattad av såväl publik – som gav orkestern stående ovationer – som recensenter. Lars Hedblad på Svenska Dagbladet hyllar konserten och kallar utförandet förstklassigt och Dagens Nyheters Thomas Andersberg väntar sig ”underbara stunder” på Operan efter denna ”lysande start för Renés”.
Kategorier: konserter, orkestern, recensioner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Manuel Brug i Die Welt recenserar: ”En grandios italiensk framgång”… Nina Stemme, Aleksandrs Antonenko och John Lundgren är ”ett underbart vinnarteam”. Beröm får också Christof Loys regi och Pier Giorgio Morandis hantering av partituret som ”garanterar en formfulländad upplevelse i Cinemascope”.
Stemme är makalös i sin veristiska utlevelse, naken, trovärdig, överväldigande, och hon matchas väl av basen John Lundgren som Rance och kanske särskilt Aleksandrs Antonenko med den drivande tenor med behållna lyriska kvaliteter som är så sällsynt.
Dalarnas Tidningar
Uppsättningen är en riktig sångarfest. Antonenkos förstklassiga tenorstämma har så mycket övertoner att de överröstar själva grundtonen. Fascinerande! Den magnifika Stemme … blåste /…/ öronen av publiken. Även John Lundgren som sheriffen är finfin. Hovkapellet och dirigenten Pier Giorgio Morandi smekte fram alla de dramatiska finesserna i Puccinis musik.
Nummer
Nina Stemme är visserligen affischnamn, men får en enorm draghjälp av sina två medsångare Aleksandrs Antonenko (Johnsson/Ramerrez) och John Lundgren (Jack Rance).
Afonbladet
Nina Stemme visar att hon inte bara kan sjunga Wagner och Strauss utan också Puccini, liksom en gång Birgit Nilsson när hon tog sig an ”Turandot”. Det är närmast bländande skönsång hon bjuder på, inte minst i de högre forte-registren, där Aleksandrs Antonenkos lödigt italienska tenor, lite åt Jussi-hållet, följer henne perfekt, också det bländande och skönt. Allt sammanhållet av ett hovkapell i högform och en dirigent, Pier Giorgio Morandi, som vet hur en slipsten skall dras. Eller kanske riktigare hur man hittar guld i ett förbisett Puccini-partitur.
Kulturen
Kategorier: recensioner
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)