Hovkapellet hem » Publicerat under kategori föreställningar
Kulturfestival 2011
19 augusti kl 13.00 på Brunkebergs Torg
Djurens Karneval
Kungliga Operans Brassensemble spelar för barn och vuxna. På programmet står Djurens Karneval av Camille Saint-Saëns. Det utlovas både djungeltrummor och jamande brasskatter. Katti Hofflin är konferencier och leder allsången.
20 augusti kl 20.00 på Gustav Adolfs torg
Kungliga Operan ger en konsert på Gustav Adolfs torg under Kulturfestivalen, med musikstycken ur den kommande säsongens repertoar.
Sångsolister, Kungliga Operans kör, Kungliga Hovkapellet. Allt under ledning av dirigenterna Stefan Klingele, Lionel Bringuier och Massimo Zanetti.
Läs mer på Operans hemsida.
Kategorier: evenemang, föreställningar
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Recensioner, Stiffelio
Det låter äkta Verdi om operakören och ur orkesterdiket där Pier Giorgio Morandi trollar fram en drivande glöd
DN
Magdalena Åbergs scenografi är suggestivt dekorativ
Ellen Ruges skönt musikaliska ljussättning
Lena Nordin sjunger ut sin ångestsmärta med nyanserat skimrande sopran och med en märkvärdig integritet i förkrosselsen
Lars Cleveman med en hjältetenors glödande intensitet
SvD
Lena Nordins stämma brinner och fräter
Persongalleriet genomgående starkt, operakören firade julafton
Den stora elogen till regissören Tobias Theorell och scenografen Magdalena Åberg för deras strama, kärva och urmusikaliska grepp på ämnet.
Expressen
Kategorier: föreställningar
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Stiffelio på repertoaren
Svensk premiär för opera av Verdi. Kan man förlåta en otrohet eller inte? Den frågan ställs i Giuseppe Verdis opera Stiffelio som får sin svenska premiär lördag den 16 april på Kungliga Operan.
Stiffelio hade sin urpremiär 1850 i italienska Trieste, men försvann från repertoaren p g a censuren, främst p g a problematiken med en förlåtelse för otrohet som sker från en predikstol.
Partituret ansågs försvunnet fram till 1960 då en kopia återfanns i Neapel. Sedan dess har verket förekommit på repertoaren i olika operahus, men det är alltså först nu Verdis opera ges i Sverige. Musiken låter omisskännligt Verdi och kan säkert föra tankarna till t ex Trubaduren.
På pulten framför musikerna i Kungliga Hovkapellet står 1:e gästdirigent Pier Giorgio Morandi.
Kategorier: föreställningar, opera
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Puccini, Verdi och Operakritik…
För några dagar sedan hade jag äran att representera operaorkestermusikerns perspektiv i ett samtal kring operakritikens framtid.
Det var en mycket trevlig och intressant kväll, med många intressanta synpunkter från operakritiker, regissör, kulturjournalister, bloggare och publik. Något som slog mig var en liten del i en större analys av Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, när det gällde bristen på ”utomstående” skribenter som vill recensera eller skriva om opera. Han menade (om jag förstod honom rätt) att det har att göra med en alltför djupt rotad respekt för operakonsten. Att det skulle vara så respektingivande, det jag håller på med, var för mig en helt ny tanke.
Att jag jobbat med opera i mer än 25 år, det beror ju förstår på att jag verkligen älskar det jag gör – men så extremt respektingivande tycker jag inte det ska behöva vara! Jag har ju kollegor som känner på samma sätt inför symfonimusiken, och initialt kände jag att det förstås är mer eller mindre borde vara en smaksak.
Vad beror det då på, den här respekten – om den finns?
Opera är ju enligt mitt sätt att se det den optimala konstformen. När det är bra! Vi får fantastisk musik, en text, en handling – ja, någon form av musikaliskt och sceniskt allkonstverk i dess bästa stunder. Och där kommer jag fram till de resterande orden i rubriken ovan – jag tänker inte alls gå in på vad som INTE blir till de här fantastiska allkonstverken. Jag tänker istället ägna mig åt en hyllning till två stora operatonsättare – Puccini och Verdi.
I fredags kväll spelade vi Tosca på Kungliga Operan. För mig säkert den 100:e i ordningen, men jag tröttnar aldrig på Tosca. Som operamusiker finns det ju en hel del operor och baletter man spelar väldigt mycket – Tosca, Bohème, Rigoletto, Svansjön, Carmen för att bara nämna några. De här verken som varken publik eller ensemble tröttnar på någonsin – det måste ju finnas något speciellt med just dem, eller hur?
För någon vecka sedan spelade vi också Tosca, och samma dag hade en kär kollega till mig, en hornist, begravts. Han dog alldeles för ung, och vi saknar honom mycket. Under sista akten av Tosca, efter horninsatsen som inleder akten, såg jag att mina hornistkollegor på min vänstra sida satt resten av föreställningen med tårar i ögonen och var väldigt berörda. Det säger en hel del om musikens makt, och dess förmåga att påverka även ”luttrade” operamusiker. (Det händer för övrigt mig väldigt ofta att jag blir tårögd, och väldigt berörd, utan någon som helst yttre anledning.)
Det finns ju ganska många operor med liknande handling, men det är något visst med Puccini – kombinationen handling/musikaliskt innehåll, kanske?
Just nu repeterar vi Verdis Stiffelio, en opera som aldrig spelats i Sverige. Verdi fick stora problem med censuren på grund av operans handling, och Stiffelio föll till slut i glömska.När vi repeterade med enbart orkester var vi kanske lite fundersamma till den musikaliska kvalitén i vissa delar av verket, men sedan hade vi samsjungning, (det som ofta kallas ”sitzprobe”, och där vi går igenom verket musikaliskt med kör, soli och orkester) och där var han ju, den där alldeles magiska operatonsättaren Verdi.
Själv har jag inte så mycket att spela i Stiffelio, men redan under de inledande orkesterrepetitionerna fascinerades jag som så många gånger förut av hans sätt att komponera otroligt intressanta och bitvis dramatiska ackompanjemang i orkestersatsen. Solopartier och körsatser svävar över en kokande gryta med rytmer, och det blir helt fantastiskt dynamiskt när man får till det!
Stiffelio har dessutom en väldigt intrikat handling – jag rekommenderar verkligen ett besök!
Så vad kom jag fram till beträffande den här respekten, då? Om den finns?
Tja, jag kom nog fram till att opera är alldeles underbart, men det där respektingivande förstår jag inte mig på.
Jag tror att vi alla ska sälla oss till de tusentals barn som årligen besöker Kungliga operan för att träffa musiker, dansare, sångare och alla andra som arbetar i operahuset. De verkar mest tycka att vårt hus är jättespännande och inspirerande. Någon överdriven respekt känner de nog inte, utan snarare en upptäckarglädje.
Faktum är, att det är ligger väldigt nära vad jag själv känner efter mer än 25 år som operamusiker!
Kategorier: bakom kulisserna, föreställningar, kompositörer, musikerlivet, opera, orkestern, recensioner, unga
Turné till Oslo
Torsdag 13/1 inleder Kungliga Operan sitt ”gjestespill” på Den Norske Opera med Glucks Orphée. Därmed är Stockholmsoperan det första europeiska operahus som gästar Oslos nya operahus som invigdes 2008.
Tio föreställningar sammanlagt blir det av Glucks Orphée i Berlioz bearbetning och Mats Eks regi samt Mozarts Così fan tutte i regi av Ole Anders Tandberg, som tidigare satt upp Poppeas kröning på Den Norske Opera. Hovkapellet leds av William Lacey resp Stefan Klingele.
Möjlighet att här hemma se både Orphée och Così fan tutte finns från februari då föreställningarna kommer upp på Kungliga Operans repertoar.
Kategorier: föreställningar, gästspel
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Händels Messias som balett
Den 14 januari är det sverigepremiär för koreografen Mauricio Wainrots Messias, ett balettverk skapat till delar av Händels berömda oratorium. Sedan 1997 har stycket dansats av många balettkompanier utomlands och blivit mycket uppskattat.
Rossen Milanov dirigerar Kungliga Hovkapellet, Kungliga Operans kör, samt solisterna Marie Alexis (sopran), Susanna Sundberg (alt), Daniel Johansson (tenor) och John Erik Eleby (bas). Bland de 24 medverkande från Kungliga Baletten finns bland andra Anna Valev/Desislava Stoeva och Olof Westring/Andrey Leonovitch.
Läs mer om föreställningen på operan.se/messias.
Kategorier: balett, föreställningar
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Wozzeck
Wozzeck, Alban Bergs starka 1900-talsopera, står nu åter på repertoaren på Kungliga Operan.
Götz Friedrichs lovprisade uppsättning av Alban Bergs mästerverk från 1925 har inte spelats på Operan sedan 2001, och nu ges den i helt ny rollbesättning.
Wozzeck handlar om den lilla människan som hunsas av överheten och drabbas av känslor som inte ryms i de armas liv. Menige soldaten Wozzeck lånar sig till vetenskapliga experiment för att försörja sitt barn och dess mor, Marie, som bedrar honom med den virile tamburmajoren. Mord och självmord blir det tragiska slutet. Alban Bergs musik ger de förtryckta upprättelse med brinnande humanistiskt patos.
Hovkapellet, Operakören, barnkör och solister leds av dirigent Andreas Stoehr.
Nypremiär på Kungliga Operan den 4/12 kl 19.30. Ges även 7, 15, 29/12 samt 4/1 2011. Akt I – III = 1 timme 40 minuter. Ingen paus.
Presscitat från premiären 2000:
Götz Friedrichs tolkning av Alban Bergs opera Wozzeck berör och engagerar (Upsala Nya Tidning)
En Wozzeck att känna sig stolt över (Eskilstuna-Kuriren)
En knytnäve mitt i magen (DN)
Tips:
Vill du läsa mera och förbereda dig inför operabesöket? Här finns hela Wozzecklibrettot på tyska.
Kategorier: föreställningar, kompositörer, opera
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
En italiensk operaklassiker på repertoaren
Kostymprakt och magnifika arior i italiensk operaklassiker – missa inte det storslagna kärleksdramat. Läs mer om föreställningen på www.operan.se/andrea/.
Fredag den 22 oktober kl 19.30 var det premiär på Umberto Giordanos opera Andrea Chénier. Premiären spelades in av Sveriges Radio P2 för sändning den 6 november från kl 19.15.
”Hovkapellet skiner med blank lyster under Giordanos landsman Pier Giorgio Morandi, som tar fram varje utsirad detalj i orkestersatsen. Även kören är i sitt esse, både i tårta och trikolor” (SvD)
”den effektiva musiken, dramatisk och romantisk om vartannat, under Morandis lustfyllda ledning” (Aftonbladet)
Kategorier: föreställningar, recensioner
Urpremiär för Triumf och tragedi
Vad händer när strålkastarna släcks och ovationerna tystnar? Vad gör en man som skall byta bana med mer än halva livet framför sig? Detta är temat för Triumf och tragedi som får urpremiär på Kungliga Operan i Rotundan den 15 oktober. Inspirerad av brottaren Mikael Ljungbergs öde är detta en avskalad nutidsopera som berättar om en vardag där våra viktigaste tankar alltför sällan kläs i ord och där tystnaden kan bli dödlig.
I Triumf och tragedi hör vi Karl-Magnus Fredriksson och Marianne Hellgren Staykov tillsammans med Daniel Boyacioglu som gör den talade rollen, Jokern. Uppsättningen är regisserad av Mårten Forslund och medlemmar ur Kungliga Hovkapellet spelar under ledning av Andreas Hanson.
Det restaurerade Rotundacaféet öppnar 1 timme före varje föreställning. Där kan du njuta av kaffe och bulle eller vin, öl och lite snacks.
Ett beställningsverk av Kungliga Operan efter ett initiativ av Intercult.
Musik: Paula af Malmborg Ward Text: Daniel Boyacioglu. Scenografi: Richard Andersson. Kostym: Michael Glas. Ljus: Nina Mylly. Mask: Viki Todorovic. Dramaturg: Stefan Johansson. Regi: Mårten Forslund. Urpremiär den 15/10 kl 19.00 på Operans Rotunda. Ges även 16, 18, 20, 23, 25, 27, 29/10 samt 1, 3/11. Längd: 1 tim.
Kategorier: föreställningar, opera
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)
Svansjön på bio
Svansjön, den mest älskade av alla klassiska helaftonsbaletter har förtrollat publiken världen över alltsedan urpremiären 1895. Operans uppsättning är en ljus, klassisk tolkning som Kungliga Baletten är ensam om att dansa i världen. Natalia Conus uppskattade version är baserad på 1895 års uppsättning vid Mariinskijteatern i S:t Petersburg.
Den 2:a oktober klockan 15.00 finns det chans att se den på en mängd biografer i Sverige, då den direktsänds från Operan. Medverkande är: på scenen Kungliga baletten, i orkesterdiket Kungliga Hovkapellet och på dirigentpulten Philippe Béran.
Mer om biosändningen på Folkets hus och parkers hemsida. Där kan du se en lista över samtliga spelplatser i landet och köpa biljett. Läs också gärna chefdramturg Stefan Johansson beskrivning av handlingen i Svansjön.
Kategorier: balett, föreställningar, video och ljud
(Kommentarer kan ej lämnas till detta inlägg)